måndag 22 maj 2017

Blomstertid




Jaaaag är nu såå galet glaaaad! Ääääntligen kan man plocka små blombuketter. HURRA!! Var idag och tjuvade lite små blomster hemma hos min mor och far. Jag älskar blommor. Blir så lycklig av dem.




Penséer har jag köpt av bara rackarn i år. Kom på i efter hand i somras att rackarns också varför köpte jag inte fler penséer, de är ju så fina och jag kan bara inte välja en färg utan vill ha dem allihop. Den är fin, tålig och blommar länge. Blir den för yvig och vildvuxen är det bara att klippa ner den så kommer det nya blommor på ett tag igen. OCH blomman går att äta och blir jättefin som dekoration på sallad och bakverk.   


Minstlillan, min söta fina blomma i sina blommiga fina hängselbyxor i kvällsljuset. Jag satt här på mitt nyskurade golv ute på bron i kvällsljuset och njöt i mängder av att det är så skönt. Sedan kom minstlillan ut och ville att vi skulle hoppas studsmatta. Såklart vi gjorde det, vilken härlig stund. Vi njöt båda två att få leka och busa tillsammans. 


Att värmen och ljuset nu är här gör mig så glad ända långt in i märgen. ÄNTLIGEN!

söndag 21 maj 2017

Helgens fina


Helgen innehöll många storverk. Ett, värmen kom. Sicken fröjd för alla och en var. Två, Robins äldsta lillebror kom med sin familj och sov över hos oss. Tre, studsmattan fick komma fram och monteras ihop till barnens enorma glädje. Fyra, sommardäcken kom på plats på bilen (nu kan det väl inte komma något mer snö denna vår??) Fem, jag har såpaskurat bron, SÅÅ fint det blev.


Tänk att min lilla knubbiga bäbis blivit till denna långskånkiga sju, snart åttaåring. Det är ju galet. Fin till tusen är han, men dryg och tjurig som rackarn också. Ja du vet, som vanliga åttaåringar kan vara.


 Tog med mig småtjejerna till grannen efter middagen en dag för att titta på deras fina hönor och fina tupp. Det var en upplevelse.


Dock hade de stackars hönsen krupit till kojs och det blev ett väldans liv och skräck när två ungar helt plötsligt kom och skrämde liv i dem. Jag hoppas de förlät oss. Vi hade ju faktiskt med en fin gåva, en påse full med rivna morötter. Det om något måste ju ha bevisat att vi kom med välvilja.


Så härligt det är att dra upp rullgardinen och mötas av detta ljus. Önskar att vi hade lagt nytt golv till den lilla balkongen så det skulle gå att sitta där och dricka sitt morgonkaffe. Som det är nu är golvet borttaget och dörren igenspikad tills vidare.


Jag i morgonrufs och nyköpt klänning. En blå skönhet i linne och en gnutta viskos som jag köpt på second hand butiken Fyndet.
Jag blir mer och mer förvirrad av att läsa och grubbla kring detta med kläder och vad kläderna är gjorda av. Bara tanken på vilka vansinniga mängder kläder som nyproduceras gör mig både stressad och trött. Det finns ju så galet mycket kläder, så det behövs väl inte göra så mycket nytt? Eller?
Till storebror tycker jag att det är svårt att hitta kläder jag tycker om. Gissar att killar i hans ålder nöter rätt mycket på sina kläder så det är en orsak till att det inte finns så mycket att köpa i andra hand.
Jag har gjort att val för mig själv i frågan om kläder till honom. Han får få, men fina ekologiska kläder. De är ju inte direkt gratis, men jag köper hellre två fina tåliga, än tio fula med dålig kvalité.
Jag tycker väldigt mycket om kläder och för mig är kläder väldigt viktigt och ett roligt intresse.

Dock är jag extremt dålig på att sy, eller rättare sagt jag blir så vansinnigt ilsk och elak när jag syr. Lagde i veckan storebrors alla byxor vars knän fått stora hål. De blev till slut lappade och lagade, men det hade ju varit bra om jag inte behövt bli så svettig och sur under resans gång.
Att lappa och laga de kläder man redan har i sitt hem är något jag önskar att jag kunde bli mycket bättre på. Det är ju mycket bättre att ta vara på och ta hand om det man redan äger än att köpa nytt.


Storebror gör sin egen frukost, rostmackor med hallonsylt och ost. Vet inte riktigt om jag tycker att det är någon höjdare.


Hihi, en lapp som aldrig går att slänga. Så sött. För de mesta lekte alla barnen så glatt och bra, men helgen innehöll också en hel del bråk. Denna lapp hittade vi på köksbordet efter ett bråk mellan storebror och lillasyster. De blev tack och lov vänner igen.

Helgen gick snabbt. Känner mig rätt nöjd över att faktiskt ha hunnit med en hel del samtidigt som jag hunnit laga mat till en massa underbara människor, diska undan efter dem och försöka städa undan. Men nu är jag rätt trött och i morgon börjar en ny vecka med nya utmaningar. 


Avsluta detta inlägg med lite fin (och till och med väldigt giftig, du kan ju gissa vilket jag syftar på) vårnatur från vår gård.






Nu tar jag och kryper ner i denna sköna, gröna hörna för en stund innan det är dax att åter igen krypa till kojs. God kväll och gott natt!



onsdag 17 maj 2017

Cykeltur och lite ditt och datt


Tripp, trapp, trull. På cykelturen hem från skolan och förskolan stannade vi på byns matvarobutik och köpte varsin glass. Mums! 


Sedan stannade vi en stund på den lilla lekparken. Tycker minstlillans skor och ben gav en sådan häftig spegling i rutschkanan. 



Barnen på skolgården blev helt i gasen då vi kom för att hämta storebror från fritids. Men vad har ni för cyklar? Elias vad har du för konstig sadel? Hur många växlar har den? VA, inga alls, jag har 21 växlar på min.
Den kanske inte syns på bilden, men Elias har en limpa. Hans cykel hade pappa Robin och hans bröder då de var små och som i sin tur hade ärvt cykeln från någon annan. Jag vet inte riktigt ålder på cykeln, men jag tycker att det är vackrast i världen. 
Emylindas cykel vet jag inte så mycket om, mer än att Robin kom hem med den en dag. Antingen fick han den eller köpte den för 50 kronor eller så. Den är jättefin och påminner lite om Lotta på Bråkmakargatans cykel. Den blå cykelkorgen har Emylinda fått i present av sin farmor och farfar. Så fin!


Det är så skönt att det blivit lite varmare ute. Det behöver absolut inte bli för varmt, men lagom varmt i alla fall. Det är skönt att kunna vara ute och klä sig lagom mycket och kunna arbeta utan att varken svettas eller frysa sig fördärvad. 


Våren går sakta, men den kommer det ser man. Är lite rädd för att det snart bara kommer att rusa fram. Att jag inte riktigt kommer att hänga med i naturen när värmen kommer och trycker på "spola fram" knappen och jag bara vill ropa "NEEJ, stopp! Nu går det för fort! En sak i tagen, snälla!"


Just idag regnat det ute och jag och flickorna är inne och dolar på. Jag har noll energi och känner mig sjukt otillräcklig. Är så vansinnigt less på min egen dysterhet. Men det är ju skönt att inte så många andra än jag själv ser den. 


Blommor och blad blir som så extra vackra med små regndroppar på.


Inne är det alltid stök, men det är en fröjd att få se sitt hem endast genom kameralinsen. Där kan man zooma in på bara det som för stunden är fint.






lördag 13 maj 2017

Lördag


 Dessa små blå hade vandrat i väg långt från sin rabatt och ut bakom en häck. Jag bara råkade tjuva några. De var ju så många så jag tror knappt det märktes att jag tog några. Får gå och be om ursäkt till farbrodern som bor i huset. Han är i och för sig världens snällaste, så det ska nog inte vara några problem.


Nu börjar denna tid då det finns så fruktansvärt mycket man vill, borde, önskade och måste göra. Det finns lixom ingen hejd. Ibland önskar jag att jag och Robin kunde dela upp oss i minst tre personer var. För vi hinner inte allt på att bara vara två. Men det får gå ändå, det som hinns, det hinns. Det som inte hinns, det hinns helt enkelt inte och får vänta till nästa år. Eller året därpå.


Gordon bryr sig då inte ett skatt om allt som behövs göras på gården. Han håller sig till sitt. Sover på ett varmt ställe så ofta han kan och jagar sig en liten mus då han vill det.


I dag är det Linnéadagen. För att fira detta bakade stora lillasyster en mumsig sockerkaka. Både jag och Emylinda heter Linnéa i mellannamn. 



Planterade ut mina små penséer idag.  De är ju nu så små, men jag kommer med säkerhet att få plantera om dem senare. För de brukar växa till sig och bli rätt buskiga.




Hihi. SÅ tokigt det ser ut med den vita krukan i den underbart fina grytan. Får ta och hitta något högre att ställa den i så att inte det fula vita syns. Men det får bli en annan gång. Hoppas du får en bra kväll!

fredag 12 maj 2017

Oredigerat


Det får bli oredigerade bilder framöver. Jag vet inte, det kanske blir ännu bättre då? Mer naket och ofixat. Jag tycker att det känns lite tråkigt, men det går säkert att fixa framöver, redigeringsprogrammet alltså, men glädjen i att fota den finns kvar.


Storebror kom hem från skolan med nyheten om att det var chokladbollens dag. Det blev ett väldigt sjå med att dra fram storebrors egna bakbok och sedan alla ingredienser och blanda ihop alltsammans till en chokladbollsdeg. Storbarnen fick den stora skålen och minstlillan den lilla. Det går ju för allt i världen inte att fira chokladbollens dag utan chokladbollar. 


En deg blev det och prima bollar.


 Till mellis åt vi upp hälften av dem och drack svartvinbärssaft till.


Från köksfönstret ut mot åkern är det rofyllt att få stå vid och glo ut. Ute på åkern vandrar svanar, tranor, storspovar och rådjur runt och äter. Är det tyst inne går det även att höra alla fågelljud vilket är en fröjd. Fick igår hälsa våra sädesärlor välkomna hem till vår gård igen. Jag hoppas verkligen att katten låter dem vara.


Små blommor i vart litet hörn, det vill jag ha.


Den sura lilla fågel med den varma röda luvan sitter och glor ut mot det blåsiga och kalla vädret. För visst är det ett knepigt väder denna vår. Kallt och snöflingor flirar runt i luften.


Vädret gör att alla sorters plagg finns framme. Vinter, vårvinter, vår och sommarutstyrslar. Det blir rätt fullt i alla lådor och på alla krokar. Skostället svämmar snart över av alla sorters skor.


 Våren inne växer i alla fall på sig. Häggkvisten jag tog in för ett tag sedan har fått fina ljusgröna blad.


Alltså visst är de ändå lustiga, fina och vackra dessa hemvärpta ägg. Brukar tänka på vad som händer med de ägg på en "äggfabrik" som ser ut typ som de här. Inte hamnar de i någon äggförpackning i någon matvarubutik inte. Så sorgligt, för visst blir man väldigt glad av dem. Ta den där smått knöliga ovala längst till höger tillexempel. Skrattade till då jag såg tog den i min hand. Inuti ser den ju precis lika ut som alla andra och funkar exakt lika bra den i min pannkakssmet som de andra. Ingen skillnad, bara att den ser lite annorlunda ut på utsidan.

Får tänka på det fulfina ägget då jag arbetar med min lilla blogg. Den får vara precis exakt som den är. Jag hoppas att jag får ge dig något med den. Kanske inte en god sockerkaka eller mumsig pannkaka. Men något, jag vet inte riktigt vad, men något bra hoppas jag.

Slutar detta inlägg med att citera en av mina Instagramvänner @endelavanna_p och det hon skrev en dag i ett inlägg och som talade till mig så hårt, rätt in i hjärtat;

"Jämför dig inte med andra.
Du är du. Lever ditt liv. Gör dina val.
Var snäll mot dig. Du har bara ett Du.
Livet är ingen tävling.
Det finns inga vinnare.
Det jag visar är en del av mig. Oftast den kreativa delen.
Den enegrifyllda.
Men jag lever ett vanligt liv.
Med dammråttor.
Tvätthögar.
Tjat.
Räkningar och FÖR lite tid.
Men jag målar. Möblerar om och fotar.
För att jag mår bra av det.
Inte för att någon ska må dåligt av det.
Då är det fel.
Jag vill att det ska vara rätt.
Jag är bara jag.
Du.
Är.
Du."