söndag 22 oktober 2017

Vintrig söndag


Det är söndag. Robin har brandjour och hela familjen har en bara vara hemma dag. Sådana dagar tycker jag om. Vi ligger länge och drar oss i våra sängar. Jag och Robin i alla fall, tjejerna leker i rummet intill och storebror har vandrat ner till nedervåningen och sitter inlindad i en filt i soffan i lekrummet och ser på tv.


I vardagsrummet ligger en svart vacker sammetsboll och sover. Ju mer vinter det blir ute, desto mer håller han sig sovandes inomhus. Tänk vad skönt om man kunde göra på samma vis. Vara ute nästan dygnets alla timmar om våren och sommaren, leva ute i den härliga naturen och bara gå in ibland för att äta lite eller om det regnar för mycket. Att om vintern krypa ihop på en skön fäll och sova. Vakna till då och då, äta lite, vandra ute för en stund och sedan gå in och sova vidare. Det skulle inte vara mig emot.


Tänk vad usel jag är på att göra klart saker jag börjat med. Men jag börjar att se ett hopp för dessa vantar som legat bortglömde i sin korg ett bra tag. Har bara en och en halv tumme kvar att sticka. Ja och fästa trådarna förstås. Vill gärna få använda dem i vinter. Inte är de så värst snygga, jo om man ser dem på håll kanske, men inte på nära. De är inte så jämt stickade, men för att vara mitt första stickprojekt på många herrans år känner jag mig väldigt nöjd med dem.


Sådana här lata dagar äter vi alltid frunch. Gröt, kokta ägg. smörgåsar, kaffe, fil. Jag som inte alls tycker om att laga mat tycker det är underbart och väldigt gott.




Jag har köpt ett par ullinlägg till mina fina skor. Efter att vi inmundigat vår frunch, barnen lekt lite till inomhus så tog vi på oss en hel hög med kläder, jag stoppade in mina nya ullinlägg i skorna och så vandrade vi ut.


Ute har det vips blivit vinter, eller om det fortfarande höst är frågan. Här skiftar det fort mellan det frostiga och det blöta. Hos oss har det snöat lite och det höll sig under nollstrecket hela dagen, så jag skulle nog säga att det är vinter. Känns som att det gick liite för fort att vintern kom. Det är i alla fall gnistrande vitt och väldigt vackert.







Jag får ofta frågan om jag tycker om vintern. Och ja, jag älskar vintern. Eller rättare sagt, jag älskar alla årets årstider och vintern är ju en av dem. Jag älskar att få följa med i naturens alla skeenden, hur det ena övergår till det andra och hur det nya tar liv. Det jag skulle önska är väl att sommaren skulle få en månad av vintern. Vintern är lite för lång och min kärlek till den håller inte riktigt hela vägen ut. Där i mars vill jag helst säga tack och adjö och välkomna våren med utsträckta armar.   


Barnen leker, Robin byter till vinterdäck och själv städar jag bort det sista höst och sommargrejerna. Det mesta hade vi redan gjort, men det fanns fortfarande mycket kvar att ställa in i förrådet. Nu är allt bortstökat och vi är vi redo för vintern.


Jag gick in och kokade varm choklad och varm svartvinbärssaft. Stoppade lite kakor i en burk, Robins nybakta kärleksmums i en annan och tog med allt ut och så satte vi oss på varma fårskinn och åt.

I morgon är det måndag och starten för en ny vecka. Undrar vad den kommer att ge?


fredag 20 oktober 2017

Vi hämtar ett paket



Frost, som jag har längtat efter frost. Det är såå enormt vackert och får hela världen att gnistra. Dock är jag alldeles påtok för trött om morgonen för att ta mig ut i allt det vita, men några blommor på bron han jag i alla fall med att fota innan plusgraderna förvandlade det frostiga till blöta droppar. 


Under förmiddagen tog jag och minstlillan bilen ner på byn för att hämta ut ett paket. Det kändes trist att åka hem direkt så vi tog en liten extra sväng ut till samma åker som ligger vid vårt hus, fast en bra bit här i från. Under tiden vi gick runt och undersökte litet och stort dök Gordon upp och lixom undrade vad vi gjorde här.


Minstlillan var klädd i sin fina höstjacka med storasyrrans Tingelingklänning under. 






 Utanför fönstret hemma lyser solen fint och in genom våra fönster, in på oss där vi öppnar upp paketet som vi hämtat hem. Det är en matta däri. En röd fin matta. Har egentligen lite dåligt samvete för den där mattan. Vi gröna runda, som jag och Robin köpte för ungefär tio år sedan på Ikea börjar lossa små plastsmulor på undersidan, vilket inte känns bra. Jag har letat och letat efter en stor fin matta, eller två att lägga bredvid varandra på en massa loppisar utan att finna någon jag gillat. Och så dök denna fina upp på Indiska. En ny matta, inte ekologisk.

Backade.

Tänkte.

Vet du att bomull ofta tillverkas i torra områden och kräver då konstbevattning, vilket betyder att det är en av de mest vattenkrävande grödorna i hela världen. För att producera 1 kilo bomullstyg från planta till färdigt tyg krävs i genomsnitt 29 000 liter vatten.
Bomull upptar ytmässigt bara 2,5 procent av världens odlingar, men använder 25 procent av den totala mängden insektsbekämpningsmedel och 11 procent procent av allt ogräsmedel.
Ekologisk bomull odlas utan gifter.
Mindre en 1 procent av all bomull är ekologisk.

...Men sedan dök det upp lite rea här och en bonuscheck här och helt plötsligt, ja det gick så snabbt, hade jag klickat på köp och beställt hem mattan ändå. Och nu när jag har den i mitt hem tänker jag behålla den. För ja den är fin, det tycker jag och har jag gjort ett köp får jag stå för det också. Hoppas på att den kommer att hålla länge, den får bara så lov helt enkelt. (Lovar att nu, när jag inte längre letar efter en matta kommer det att dyka upp minst ett dussin stycken..)


Då vi rullat ut mattan fick minstlillan inspiration till att duka upp en picknick och plötsligt blev det visst en liten koja också.




Inte är det lätt med inköp, men jag vet i alla fall att den nya är klart mycket bättre än den som lossar plast. Hoppas jag. Eller har jag gjort del? Har det någon betydelse i det stora hela? Det är så mycket som är så svårt att veta. Och tänka. Och avgöra.



Här dinglar den första snön ner och lägger sig som ett vitt täcke utomhus. Den första snön är allt bra magisk och smått overklig. Får se imorgon om den ligger kvar. Hoppas att du får en fin helg!  

torsdag 19 oktober 2017

Lampor och att må som man mår

 Denna dag spenderades hemma med vård av sjuk tvååring. Under gårdagseftermiddagen/kvällen tappade hon rösten och lät så gulligt hes, sedan kändes hos som så hängig och snorig. Det är svårt att veta om man ska vara hemma från jobbet med barnet, eller om hon/han kan åka till förskolan, särskilt när barnet inte har feber, som annars är ett säkert kort för om man behöver vara hemma.
Jag valde till slut att vara hemma, för det kändes som att hon behövde det. Hejba så många personer man måste få tag på av en sådan liten sak. Förskolan, fritids, storbarnens taxi, min chef, avdelningen som jag jobbar på och slutligen klickade jag in VAB på min "mina sidor" app på mobilen och sen var det klart.

Det blev en väldigt lugn och skön förmiddag och vi låg länge i soffan efter frukost och tittade på Alfons Åberg på tv. Efter att storasyster kommit hem från skolan så städade vi våra sovrum, vilka hade stora behov av det.

I sovrummet har nu äntligen denna fina taklampa, kommit på plats. Jag och Robin köpte den för några tior på en loppis i somras och jag tycker att den är så fin.



Dessutom passar den så bra till denna söta som jag köpte på en helt annan loppis ett helt annat tillfälle.


Tycker att den lilla knappen på foten är så gullig och hur den är placerad så där så att den nästan inte går att trycka på.


Det känns skönt med ett nu något mindre dammfyllt sovrum. Passade också på att renbädda i sängarna, typ det bästa som finns att få krypa ner i rena sköna sängkläder.


Tycker denna blårutiga klänning är så fin med slitstarkt och skönt tyg. Tycker om att den har så mycket tyg kring magen, vilket gör att man känner sig fri och har lätt att röras och andas i den. Hur man nu kan gå klädd i en klänning som man inte kan andas i? Nej det önskar jag ingen. Jag skulle dock behöva göra den liite vidare under bysten.
Av någon anledning, jag vet inte varför, så står jag och putar ut med ena höften då jag ska fota mig själv. Därav alla sneda bilder på klänningen.


Den är handsydd och jag tycker den är så vackert sydd på ryggen.


Hoppas du har bra soliga höstdagar. Själv är jag inne i en mer depptid, men det är så det är. Måste kanske försöka låta mig själv må som jag mår och inte envist försöka tänka bort allt det jobbiga. Vet inte om det är någon bra idé, men då kanske jag slipper det där med att få dåligt samvete och bli arg över mig själv. De ljusa bra dagarna kommer ju alltid tillbaka, det vet jag ju så då är det kanske bara att vara i det man är just nu och sedan njuta av det som kommer sedan.



tisdag 17 oktober 2017

Solglimtar


 Det är fascinerande vad lite sol kan göra för måendet. Denna höst har varit lite snål än så länge på att dra isär sitt regntunga draperi och låta solen kika fram längre en ett par minuter, så man känner sig rätt svulten på sol.


Blev nästan löjligt glad när solen sken upp hela vårt vardagsrum. En annan solig del i mitt liv är Instagram. Inte helt och hållet kanske, men bitar av det. Jag som egentligen tycker det är rätt så obehagligt med människor, att komma nära inpå dem och vise versa, har via detta nu fått "lära känna" så många fina människor och öppnat nya vägar för mig. Hittar så mycket inspiration och träffat flera som har liknade intressen som mig själv. Det finns ju givetvis många baksidor med detta forum, tack och lov har jag inte personligen stött på någon som försökt göra mig illa, men jag ser hela tiden hur det händer mot andra. Att människor kan skriva och tänka sådana elaka tankar om andra.
För mig kan baksidan av Instagram vara att lägga det hela på en lagom nivå. Det kan lätt bli att jag grottar ner mig för mycket och inte lever det verkliga livet här och nu.


En rolig sak med Instagram är Nina som driver ett litet företag som heter Äkta hem. Henne skulle jag aldrig ha stött på om det inte varit för detta forum. Passade här om dagen på att "hoppa in" på hennes hemsida och köpa julklappar.
Tänker varje år att jag ska "göra bort" julklappsköpen tidigt och i år gör jag faktiskt till och med det. Så skönt! Vet inte om det beror på att jag mådde så oerhört dåligt förra året och bara stressade och försökte framtvinga den egentliga julglädjen som jag vet borde finnas där och vanligen finns där. Kanske att jag vill försöka motarbeta det jobbiga som kändes då så att det ska bli bättre denna jul.
Ja i vilket fall, tittade in hos Nina och gjorde en beställning och fick hem dessa ljuvliga små inslagna paket. Och det fina brevet till. Så glad jag blev!



En till person som jag inte heller skulle ha mött är Mathilda om jag inte gett mig in i Instagrams värld. Hon tar något så magiskt vackra bilder så att man blir alldeles stum. En dag la hon ut en bild på en tröja som hon hade stickat och som hon inte kunde ha och ville sälja. Jag fick köpa den och nu är den min. Plus en liten påse med vallmofrön :-).





En handstickad tröja i fint ull. Är så glad över denna fina.