söndag 15 januari 2017

Det knyter sig i magen


Lördagar, jag älskar lördagar. Får nästan lite ont i magen då jag tänker på lördagar för de är ju så få och så snabbt är de förbi. Nu kommer jag dessutom att arbeta var tredje lördag, så då försvinner ju en hel drös. Vi är en riktigt morgontrött familj och kan ligga länge och slöa i våra sängar. När vi till slut tar oss upp får barnen sätta sig och se på barnprogram på tv med den frukost de vill ha och jag och Robin och minstlillan sitter i köket och löser melodikrysset bäst vi kan. Jag fullkomligt älskar dagar då jag får vara med mannen jag älskar över allt, jag vill ha fler dagar med honom.


Vi är ingen perfekt familj, men vi är en familj som gör så gott vi kan. En familj som älskar varandra och vill varandra väl, även om det i bland kan bli fel. Jag får ont i magen då jag tänker på hur många familjer som inte har en trygg bas att vila på. Hem där det finns våld, övergrepp och eller psykisk misshandel. Familjer som lever i krig och eller fattigdom.



Jag blev så fånigt glad över mina halvapriset blommor. Men det är väl egentligen inte fånigt att bli glad över att få ha ett hem att kunna dekorera.


Vilken vacker vinterdag som dagen bjöd på. Solen sken och snön gnistrade vit. Fick bråka en massa får att få barnen att ta på sig kläderna och komma ut, men sekunden de klev ut genom dörren försvann allt gnäll och de började leka. Jag kan bli så less på dessa tre ibland, så less så less. Önskar mig tid till att bara få vara jag, ensam. Men aj vad det knyter sig i magen då jag tänker på vad jag skulle vara utan dem. De är den vackraste gåvan jag någonsin fått.






Min mamma har stickat en fin mössa och krage till Emylinda. Ni som har sett adventskalendern känner säkerligen igen den. Varm, fin och skön tycker jag att den är. Dock säger gumman att den sticks, hon är så känslig mot sådant som sticks. Hon kommer absolut att ha den ändå och vi får hoppas att hennes lillasyster inte är lika känslig mot sådant som sticks. 
Det är en välsignelse att kunna hålla sig varm. Att dessutom hålla sig varm med något som en person som älskar en har stuckit till en, det är en riktig förmån. Att bära något som någon med sina händer har arbetat fram och stickat in varma tankar i.
Känner en sorg långt ner i magen för dem som inte kan hålla sig varm. Den som måste frysa, inte har ett varmt hem att gå in i eller inte har någon som älskar en så att man kan få känna sig varm inombords.





fredag 13 januari 2017

Vinterfint



Veckan går mot helg. Jag har dessa vardagar varit med minstlillan på förskolan på inskolning. Det har gått jätte bra, mest har det väl varit jobbigt för mamman. Det känts som ett sådant stort kliv för mig att lämna bort mina småttingar, det lixom sliter i den själsliga navelsträngen. Idag fick jag vara med bara en kort liten stund, sedan fick jag åka hem och spenderade min dag hemmavid ensam för första gången på väldigt länge. Måste erkänna att jag njöt.


Passade på att stryka och sätta upp gardiner i vardagsrummet och städa. Jag tycker att de gröna gardinerna i detta fönster är helt underbara! Min svägerska hade dessa hemma, men inget fönster att sätta dem i så jag fick låna dem.


Mina fina amaryllisar fick klippas av och istället hamna i vas. En vacker röd klick i allt det gröna. 


En lite närmare titt på de fina gardinerna.


Tulpanmissbruk, ja jag kan inte annat än erkänna. Denna tid om året går det inte annat än att varje vecka inhandla sig en ny liten tulpanbukett.


Nyårs/Robinfyller35års buketten vi fick av grannarna har jag inte kunnat slänga än. Tulpaner är ju fantastiska på det sättet att de fortfarande är vackra även då de är döende.


Rosa blommor är jag hemskt svag för. Det är så fint att få in lite färgklickar här och var.


Fick så fina råd på instagram om färgval nu i dessa tider (tack även till dig Ewa som alltid skriver så fina kommentarer här på bloggen). Jag satsar nu på bruna, beigea toner och rosa och lila färgklickar. Det där att bli spyless på rött, höll inte i sig länge alls, tycker för mycket om rött för att inte vilja ha lite rött här och där.




Vet inte vad jag ska hänga där den där röda bonaden nu hänger. Det är en adventsbonad och jag tycker att den passar så oerhört bra just där. Låter den hänga tills jag hittar något att byta ut den med.


Ute är det så vackert. Det är häftigt vad tankens kraft kan göra med en. Jag har väl aldrig riktigt varit en fulländad vinterhatare, men jag har alltid tyckt att vintern varit för lång och opraktisk. Det är först om våren jag varit riktigt lycklig och känt den där sprudlande glädjen i kroppen. Men jag har bestämt mig för att börja älska vintern och vårvintern. För varje år som går kommer jag på mig själv med att faktiskt njuta mer och mer av vintern.


Så i går då jag var ute för fjärde gången och skottade snö och blåsten ven och snön lixom snurrade runt mig i en virvel kände jag en riktigt lyckorus. Så härligt det är med vinter.


Hoppas att dessa lyckokänslor finns kvar vintern ut. Ljuset längtar jag dock väldigt mycket efter, det är ljust så korta stunder om dagen. Men det har ju vänt nu och det blir bara ljusare och ljusare för var dag som går.

måndag 9 januari 2017

Tillbakablick på 2016


Januari började med feber och förkylning, julen packas ner eftersom och tulpanernas tid tar vid. Utomhus är det gnistrande vitt, temperaturen sjunker ner till trettio minusgrader och solen visar sitt vackra ansikte många fina dagar. Naturen är som tagen ur en Narnia film. Dagarna rullar på, vi klär oss varmt för att inte frysa och minstlillan börjar att masa.


Februari, min värsta månad på hela året, men faktiskt så blev denna månad inte alls så tokig, rätt fantastisk faktisk. Snön vräker ner och sparkföret blir fantastiskt. Det är allt bra härligt att sparka. Dock ligger lite jobbiga "jag är nog den sämsta mamman" tankar där i hörnen och gnager. Det skulle allt vara skönt att få pausa en dag eller två från mammaskapet.


Mars anländer och det känns att dagarna blir längre. Det blir sportlov och vi lämnar slasket här vi kusten och åker till inlandet till mina svärföräldrar där riktig vårvinter bjuds. Vi sitter ute på renskinn i solen, dricker kaffe kokat över eld, åker slalom och pulka, så underbart som det kan bli. Dagarna hemma varierar med slask, frost, snö, regn, gegga, klarblå himmel, tussilago, vårsol, is allt i en salig röra. Jag och storasyster bakar sockerkaka nästan varje vecka och huset börjar påsk och vårpyntas.


April slaskar och man kan höra hur det fräser i snön. Utelivet påbörjas ordentligt, vi äter picknick utomhus på gården, katten Gordon blir utsläppt från vårt hus och har många spännande ställen att utforska och Minstlillan kryper runt i galonställ med plastpåsar på fötterna. Små, små blommor börjar titta fram här, tvätten får hänga ute och torkar i ett nafs och plötsligt stannar världen upp för mig i ett lyckorus storspovens drillande vackra sång hörs över åkrarna, SÅ underbart.


Maj är en sådan månad som när den är slut så tar man om månaden en gång till, det är ju en sådan härlig tid. Det går alltid lite segt först tycker jag, våren alltså, men när den väl sätter igång går det knappt att hänga med. I början av maj blev Sigrid ett år. En helt fantastik födelsedag fick hon med sol och värme. Sedan tog vi vårt pick och pack och drog ner till min bror i Göteborg för att få uppleva deras underbara försommar med blommande träd och ängar av vitsippor.


Juni, som är "min" månad börjar solig och fin. Jag gör mängder av fina loppisfynd, vi besöker "Grunkor och mojänger", äter frukost ute i solen och är ute så mycket som det bara går. Min kusin har sitt årliga maskeradkalas, så underbart galna släktingar jag har alltså. Det njuts av blommor och vackra väder. Det bråkas, kivas och storasyster flyttar i vredesmod hem i från si så där fyra gånger om dagen.


Juli börjar inte med så många varma dagar, men väldigt vackra. Det går nästan inte att sova bort någon enda liten minut av de ljuva ljusa nätterna. Min mest magiska sommarnatt var den vid en sjö här i trakten där jag fick njuta av en underbar solnedgång i härlig ensamhet. Sommaren blir varm och skön och många dagar vid stranden vid havet eller någon sjö får avnjutas. Jag och barnen drar till mina svärföräldrars sommarstuga och avnjuter sköna somriga dagar.


Augusti börjar i sin sedvanliga ordning i bärlycka. Hallon från gården plockas in, barnen smaskar på det sista smultronplantorna har att ge, min pappa kommer förbi med hjortron och blåbär plockas av bara den. Jag hittar jättefina röda stolar till köket, det stökas i hela huset och jag städar så gott jag hinner med. Sedan drog ett åskväder förbi och tog med sig all sommarvärme, det blev som höst på bara en helg. Jag han lixom inte med att säga hejdå till den vackra sommaren och hur mycket jag än älskar hösten ville jag ändå ha lite till av de varma sommardagarna.


September tar över bärglädjen och det blir många stunder i skogen med blå händer. Storebror fyller sju år och firas med ett riktigt monsterkalas. Min kamera går sönder och vemodet växer inom mig. Har gått omkring med en gnagande känsla en längre tid, har inte orkat mycket, men inte heller kunnat njuta av att bara vila heller. När kameran gick sönder skapades ett utlopp för min ledsenhet och det gick inte riktigt att hålla kvar inom mig. En dag kom min käre make hem med en nygammal systemkamera till mig som han köpt i smyg, blev så glad. Men vemodet försvann inte. Tog många stunder ute i den vackra naturen.


Oktober börjar med sorg i familjen, min fasters man dör i cancer. Naturen är underbart vacker, men allt beslöjas av ett sorgdrapperi. Så många dör i den där hemska sjukdomen. Frosten kommer redan i början av september och jag beger mig ut i den kalla morgonen för att möta gryningen. Tjuvfotar hemma hos mina svägerskors vackra färgglada hem, så kul att ta kort hemma hos någon annan. Dagarna hemma fortsätter i sin vanliga takt, storebror går i skolan och jag och tjejerna stökar på här hemma.


November blir till en riktig vintermånad. Pang sa det och snön fullkomligt vräkte ner. Naturen blir vit och oändligt vacker. Storasyster fyller en hel hand och vi bakar och fejar för att kunna bjuda på något gott. Himlen bjuder på helt magiska färger morgon ut och kväll in. Jag och Robin åker på en efterlängtad helg bara han och jag hand i hand. Så underbart att bara få rå om varandra för en stund. Advent börjar så småningom att smyga sig in i vårt hem och sista helgen får vi tända det första ljuset.


December julens månad. Älskar att få ta fram mina lådor och pynta loss allt efter hjärtats lust och glädje. I år hände det dock något med mig, stressen att få till det där "julmyset" tog bort glädjen i allt i hop. Eller nej inte riktigt allt, nog fanns det också många fina julstunder i detta hus denna jul. Julhelgen tillbringade vi i snöriket Kristineberg.


Tusen, TUSEN tack för att ni velat följa mig under mitt år här i Skogshägna. Snälla, snälla ni lämna gärna en liten kommentar här i bloggen. Skulle behöva det så mycket! STOR kram från mig!