torsdag 27 april 2017

Grönt, fult och fint


Grönt är verkligen en urfin färg. Här i vårt vardagsrum får jag verkligen stoppa in så mycket grönt jag bara vill. Är verkligen väldigt sugen på att tapetsera det vita i en vacker grön tapet. Vi målade alla väggar, förutom den gröna, vita tillsvidare tills dess vi skulle hitta en fin tapet att sätta upp. Det sköna är att allt underarbete redan är gjort och inget slipande och spacklande behövs. Får se när den dagen kommer då tapetseringen sker.


Men den där grenen jag målade på en av väggarna, den kan jag ju bara inte tapetsera över.


Vädret är ju inte det allra roligaste ute så vi stannar inne. Tjejerna fick se en stund på den mysiga filmen "Mullvaden". 


 Det där mysiga lilla fjunet som sticker upp från soffkanten.


Jag tycker så mycket att möblera om. Flytta möbler hit och dit. Vardagsrummet är lite svårt att göra om på så många sätt, men jag försöker allt vad jag kan ;-P Det är så roligt att vi äntligen hittat en plats för Robins lite mystiska tavla som han för många år sedan ropade in på en auktion. Här i rummet passar den ju perfekt, så konstigt att vi inte såg det med en gång.
Den vita ljuvliga stolen betyder mycket för mig. Min farbror Krister hade hört att jag tyckte om den, så jag fick den av honom och min faster. Jag blev så glad. Blir både ledsen och glad på samma gång när jag tittar eller sitter i denna fina stol. En möbel kan betyda och innehålla så mycket mer, än bara möbel.


Just nu står stora lillasysters "nya" skrivbord i vårt vardagsrum. Jag hittade det alldeles nyligen på en köp och sälj sida på internet för 50 spänn. Vilken lycka! Perfekt nött, fin och liten för hennes egna rum som faktiskt går mot att kanske bli klart innan sommaren.. Kanske.


 Pelargonerna växer på sig. En sådan vacker blomma, både till blad och blommar.


Små barnafötter är alltid fint.


 Det som är fult är inte alls fult, det är fint. Eller fulfint kanske. Hittade potatis som "ålat" sig i skafferiet och jag hoppas på att kunna sätta dessa i sommar och odla lite nya potatisar. Potatisar är verkligen fulfina tycker jag. Och hur i hela vida världen skulle vi klara oss utan potatis!?!


Ett gammalt äppelskrutt är som också fulfint på något vis. Fult, fast ändå väldigt fint.

onsdag 26 april 2017

Aprilmånad


Denna aprilmånad har verkligen visat ett ordentligt aprilväder. Snö, regn, hagel, sol och blåst i en salig röra. I dag har det öst ner med mer eller mindre snöblandat regn. Jag tycker på något konstigt sätt att världen blir så vacker i dimma.


Måste ändå tycka lite synd om alla fina fåglar som snopna står ute i snöstormen.  Det var ju lixom inte det här de kom hit för..




Jag hungrar efter blommor så det värker inom mig. Sträcker på min hals allt vad jag kan då jag går förbi hus med små fina färgklickar i sina rabatter. 


Skogen glittrar så vackert av allt det blöta.

söndag 23 april 2017

Storspoven






Nu kommer de tillbaka alla fåglar som vi i höstas vinkade på återseende till. Äntligen!

Fågelsång gör mig glad, men det finns nog ingen fågelsång som gör mig så otroligt lycklig som Storspovens. Den står för så mycket. Nu är våren här och blundar jag flyger jag i väg med fågelsången till ljusa sommarnätter.
Ännu är dagarna kalla och hos oss ligger snön fortfarande på många ställen kvar, men hoppet om en varmare tid kommer med Storspovens drillande.

I mina skåp och materialism


"Petra, du behöver inte rädda allt porslin du ser" sa min älskade man till mig härom dagen. Det är inte lätt att vara gift med en samlare som älskar allt som är nött och stött. Jag är nämligen hopplöst förälskad i porslin. Mycket av det jag äger har jag köpt i andra hand eller räddat som skulle slängas bort.

Men det går inte att ha hur mycket som helst, jag försöker lära mig det, så jag och min man har gjort en liten utrensning. Jag har bestämt mig för att hittar jag något "nytt" måste jag göra mig av med något jag redan har. Det är viktigt att lära sig att tänka till vid sina köp. Kommer jag att älska denna sak för resten av livet? Är det något som jag behöver? Självrannsakan. Det brottas jag med jämt och ständigt. Att lära mig att älska det jag redan har istället för att leta efter något nytt.

Behöva? Det är ju egentligen sällan vi här i Sverige har behov av nya saker. Mat och tvål till exempel tar ju slut och behöver ständigt fyllas på med. Men hur ofta tar egentligen kläderna vi har slut? Alltså jag menar faller totalt i bitar och inte går att använda något mer. Eller blomkrukor, handväskor, ljusstakar, porslin, filtar osv.


Fast och andra sidan blir jag så pillrigt lycklig av att hitta de där små guldkornen. Att få komma hem med sina små eller stora fynd och ställa dem på olika platser i sitt hem. Att sedan få ta ner dem från hyllan och damma eller att sitta där med sitt morgonkaffe i den fina nya koppen eller äta sitt morgonfil i vackert handmålat porslin. Försöker hitta balansen mellan att fortfarande få göra mina fina fynd och att inte köpa för mycket. Alla har vi våra svagheter, min är allt det vackra fulfina.

Det där att hitta en jämvikt i att vara snäll mot sig själv och att ställa hårda krav på sig själv.

Jag blir också orolig kring hur andra ska tycka och tänka om mitt "skrot". Det fattar jag inte egentligen att man ska hålla på sig att bry sig om vad andra tycker. Just för mig är det viktigt att bry mig om vad min man tycker, men andra som inte bor i vårt hem behöver jag inte ösa så mycket oro kring.

Här är lite av mitt porslin "skrot";


Detta lilla Gröna Anna fat betyder lite extra för mig. Det kom en dag inpackat i en låda i min brevlåda med ett fint vykort intill. Avsändaren är en instagramvän. Så fin gåva.


Kaffe och tekoppar kan man aldrig ha för många av. Hehe. Olika storlekar för olika tillfällen. Något som står på min önskelista är två muggar med storspovar på. Robin har två med fjällräven på och de är så fina och sköna att dricka kaffe ur. Jag skulle aldrig kunna bestämma mig för bara en sorts porslin, därför kör jag med några av olika sorter istället. Sedan är det bara att välja efter humör.


Mina små fina kaffefat som jag brukar ha till ljusfat eller sätta under blomkrukor. 



På väggen hänger finporslinet. Porslin är så vackert att titta på tycker jag.


På nedre hyllan står vårt vardagsporslin. En hel hop av udda tallrikar. På övre hyllan står mina Matheus tallrikar som används vid finare tillfällen. Nästan alla de fyrkantiga har jag fått av min bästa vän Elina och jag tycker att de är så fina, alla i olika färger. Hade förut tio av dessa, men två gick i krasch en dag då mitt diskställ gick sönder. Grät en hel del tårar då kan jag säga.


Materialism, trender, "köp det här och köp det där", "denna produkt gör livet lättare för dig", konsumtion. Detta sköljs vi över från alla håll och kanter. Det är svårt att inte spolas med. Kanske skapar jag också en del i det här i min lilla blogg.

MEN jag försöker mer och mer tänka till i mina köp. Unna mig ibland, absolut. Men försöka tänka efter vad jag vill med produkten. Tänka långsiktigt och hållbart. Man kan inte göra annat än att försöka i alla fall.



torsdag 20 april 2017

Den godaste smulpajen


Visst är det mycket bråk då hela familjen finns inom samma väggar många dagar i streck, men jag tycker ändå så mycket om det. Ingen tid att passa om morgonen, man kan ta dagen precis som den kommer. Barnen bakade idag en paj tillsammans. Typ den godaste smulpajen jag någonsin ätit, receptet är i från storebrors egna bakbok BAKA steg-för-steg.


Minstlillan fick först vispa ihop middagen viket var ugnspannkaka med fläsk. Hon är numera en mästare på att vispa ihop smeten. Att det blir lite kladd, det får man ta.
Det var fortfarande massa jobb kvar med pajen för storasyskonen. För att inte minstlillan skulle störa dem fick hon dega ihop en chokladbollsdeg.


Kladdigt blev det kan jag låta meddela, men ack såå söt hon var där hon stod och knådade och tog i med hela kroppen. Hennes fina lilla förkläde har jag köpt på Fyndet. Storbarnens har jag fått av en arbetskompis.


Fick hjälpa henne med att göra bollarna. Vilken stol tjej som sedan visade upp sina "BOLLA" som hon så fint kallar dem.


 Till kvällsfika blev det paj och bolla. Nästan lite för smarrigt fika..



Här är köket i kvällsskrud. Så härligt det är att det börjar bli så pass ljust om kvällarna. Maken är just nu ute och spelar fotboll, själv ska jag krypa ner i soffan med en skål paj med vaniljsås.

Glåmighet


 Denna tid på året känner man sig inte precis snyggast i världen. Huden är vit som snö, eller snarare blek och matt och man känner sig glåmig, trött och less. Nu när ljuset kommer tillbaka kan man ju tro att man ska bli piggare, men det blir nästan det omvända. Men just nu är jag nyklippt och har skaffat mig (äntligeen) nya glasögon så nu vågar jag visa mig igen, de nyklippta känslan är bland det bästa jag vet. Och tänk, nu när jag skaffat glasögon kanske jag slipper gå runt med ständig huvudverk, så tokigt.

Jag är sjukskriven veckan ut. Armen gör fortfarande lite ont, men det är inte det som är det största problemet utan det är de stora tröttattackerna som lixom faller över mig då och då. Min man är pappaledig med barnen nu under påskveckan så jag har möjligheten att gå och vila när jag behöver.


 Ute är det kallt och för ett tag sedan regnade det, nu dalar stora snöflingor ner. Varje år händer, man tappar lixom tron på att våren och sommaren ska komma. Förnuftet säger att den ligger där bakom hörnet, men tvivlet finns alltid där.

Vi tar en innedag och hoppas på att syskonen håller sams och stillheten får råda.

I går hade vi en dag på stan, jag och min lilla tjej, som absolut inte vill bli kallad liten. Det var kanske inte det absolut smartaste att vara på stan och bli så där trött utemellan, men vi hade planerat in denna dag för många veckor sedan så det kändes så otroligt tråkigt att ställa in.
Det är väldigt få gånger jag gör stan. Tillfällena på ett år blir inte många. Jag mår inte bra av stan, alla prylar som lixom skriker åt mig "köp mig, köp mig!!!" Men någon gång ibland går bra.
Vi går alltid på ett café som heter LillaMari tillsammans hand i hand hon och jag. Jag älskar detta lilla café, med charmiga små rum med gamla brokiga tapeter och vackra möbler. Vi köper något gott och äter tillsammans och vandrar ut igen hand i hand, hon skuttandes och jag med glada kliv. En prinsesskrona stod på hennes inköpslista och tajts och present till minstlillan på min. Det blev lite fler saker kan jag tillägga, sånt som händer. Tur att det dröjer länge till nästan gång. 




måndag 17 april 2017

Påskhelg


Påskhelgen firade vi hos Robins föräldrar. Här är härlig vårvinter. Jag skulle egentligen ha jobbat hela helgen, men bältrosen satte stopp för det. Jag har stora delar av helgen legat och vilat eller sovit. Har försökt att mata bort det dåliga samvetet över att nästan inte hjälpa till med någonting, det har väl gott si så där, men det var verkligen en välsignelse att få tid till vila. Jag har känt mig rätt knäckt. Svärmor och svärfar har skött all markservice med bravur och barnen lekte tack och lov större delen av tiden hur bra som helst.



Koka kaffe ute vid elden är bland det bästa och godaste jag vet. Att sedan bara sitta vid elden och titta in i den, dricka kaffe och bara prata en massa det är livet det.


Mat lagat på muurikka är allt något speciellt. Det är som en särskild magisk krydda som blandas i som gör att det blir så mycket godare än om man äter samma mat inne stekt på en spis. 


Det var en helt underbar skare som gjorde att det gick att röra sig fritt över hela gården och skogen, även för oss vuxna.


Svärfars har en sådan otroligt söt hund som jag bara ville fånga på några bilder. Här busar han och Elias i skogen nedanför huset. 


 Ja ni ser ju, så söt!


Man blir väldigt trött efter att ha varit ute i friska luften i flera timmar.


Några bilder från svärfars påskfina hem.


En hel lång radda av underbart fulfina påskkycklingar. Den här närmast har min man gjort då han var liten. Känner på mig att jag också kommer att ha svårt att slänga påskpyntet som barnen pysslat med. Tycker att det är riktigt fint när de står så här samlade tillsammans. 


Svärmor har köpt sina ägg av en vän som har egna hönor. Så vackra ägg i urtjusiga färger och former. Tänk vilken lycka att öppna sitt affärsköpta äggpaket och mötas av denna vackra syn istället för det kritvita.


Helgen innefattade också det obligatoriska melodikrysset. Hade aldrig löst det själv denna gång kan jag medge, kunde nästan inte svaret på en enda fråga, men tillsammans så löste vi det. Men det är ju så ett melodikryss ska vara, något man löser tillsammans. Att få diskutera och med hjälp av varandra lirka fram de rätta svaren. 


På påskaftonen fick barnen gå på påskäggsjakt. Detta år innebar den ett gäng klurigheter de var tvungen att klara för att få sina ledtrådar till vart äggen hölls gömda.
Jag tyckte alltid så mycket om dessa äggjakter när jag var liten. När mamma och pappa inte ville/orkade fortsätta, tog jag över stafettpinnen och ordnade åt mina småsyskon. 

En vilsam helg lämnar jag nu bakom mig och går in en skön (hoppas jag) ledig hemma vecka för hela familjen.